Med en filt under armen, min väska och dator hängandes på den andra går jag på den övergivna skolvägen. Klockan är halv 7 när jag öppnar dörrarna till det tomma skolhuset och går in, tacksam för att den närmaste ingången inte är låst. Det gnisslar om mina våta skosulor när jag går genom caffis och min fotled knäpper ödsligt i vartannat steg. När jag kommer bort till mitt skåp tänds taklamporna, jag hade egentligen föredragit det om bara vägglamporna lyst, men de kanske släcks igen om jag sitter riktigt riktigt stilla?