One step at a time
Sitter just nu i sängen och har sovmorgon, börjar inte förräns halv 1. Jag kunde inte somna om efter morgonfodringen så jag sitter och lyssnar på musik och tänkte blogga lite istället. Så skrev ett långt inlägg förut när datorn bestämde sig att starta om sig så allt försvann. Så efter att jag återskapat det jag skrev förut så åker den jäveln ut genom fönstret. i.h.a.t.e.u.
Iaf så känns det som att jag är på bättre humör idag än vad jag var igår. Antar att det berodde på att jag missade lunchen igår (när jag är hungrig går världen under ;( ). För när jag kom hem och fick nåt att äta så ljusnade allt genast. Vilket var tur för jag hade träning på kvällen.
Papp ställde upp och skjutsade mig. Och trots att jag verkligen försökte att inte åka i tid så kom vi ändå fram tio minuter innan lektionen började. Det första man får höra när man kommer in i ridhuset är att de innan är en kvart sena. Som vanligt. Så vi stod och tittade i tio minuter innan vi tog ut Bambi. En halvtimme senare kunde vi börja vår lektion.
Det gick verkligen jättebra, dressyren från tisdags satt i och jag fick verkligen igenom det jag ville. Det var korta linjer och tajta svängar som var huvudpunkten. Så man var verkligen tvungen att få med sig hästen i balans ur varje sväng. Precis vad Amber behöver eftersom hon gärna lägger sig i handen och på bogarna. Jag hade fått tag i henne riktigt ordentligt med skänklarna och fick henne att verkligen jobba med bakbenen i varje sväng och bli fjäderlätt i munnen. Hon blev väldigt trött mot slutet och jag med av att hålla ihop henne och inte släppa igenom något åt slumpen. Mamma kom och bytte av pappa strax innan vi började hoppa och tyckte att Bambi såg superbra ut och att jag red jäkligt bra.
Ett steg i taget i rätt riktning är hemligheten. Det vikigaste är att vi blir starka tillsammans.
Idag får min stjärna vila. Själv ska jag följa med min syster till walltorp för löshoppning av gul häst. Ska se om jag kan få med mig kameran.
Hej Hopp.
Kommentarer
Trackback